I söndags så va det klubbtävling på Rönne Hu. Eftersom det var sista tävlingen för året så hade vi även "Rönnes Hu's snabbaste hund". Jag visste att Amino hade en liten chans, men vågade inte hoppas på för mycket.

Först var det nybörjarklass där jag ställde upp med Flurry. Säcken var med, och dum som jag är blir jag såklart nervös för han inte går igenom den. Men, trots allt så gick han igenom den. Bara att han gick igenom var en vinst för oss! Resten av loppet var inte alls snyggt, vi hade inget samspel kändes det som. Därmed disk!

I hoppklassen anmälde jag både Nemo och Flurry. Först ut var Nemo, han skötte sig superbra. Det var bara jag som fick ett hjärnsläpp mitt i banan och inte visste vart jag skulle. Kändes som jag stod still i evigheter, men på filmen här under ser det ut som jag kopplar rätt så snabbt.

Med Flurry kändes det sådär att starta, eftersom säcken var med. Men han hade ju gått igenom den i nybörjarklassen så varför ska jag ens tänka på det? Efter säcken så kändes en extrem lättnad och jag satsade allt och höll honom mycket bättre än vad jag brukar göra. Dock på den sista sträckan släppte jag honom helt innan slalomen. Det positiva var ju att han tog rätt ingång, men kunde inte växla ner farten själv, men det är ju verkligen inte så konstigt eftersom vi inte har tränat på det, haha.

På snabbaste hund så ställde Amino och Flurry upp. Även i Rönne så tog Amino hem vinsten "Snabbaste hund 2011". Flurry var tyvärr inte lika snabb i sin storkelsklass, så han kom väl 6:a tror jag. Men som sagt, att han gick igenom säcken är en stooor vinst för oss.

  Eftersom jag aldrig har något vettigt att önska mig i julklapp så har jag kommit på värsta idèen. Jag vill ha alla mina hundgrejor i märket Hurtta! Här är min önskalista till jul:

Halsband i olika färger till alla 3 hundar som är lätta att ta av till agilityn.

   Ett fint matchande koppel till varje halsband.

Ev. ett kyltäcke. Dock räcker det med ett eftersom Amino

och Flurry har samma storlek.

En blå godispåse.

Sist men absolut inte minst, en agilityväst! Den är så fruktansvärt

snygg. Den ska beställas imorgon, *lycklig*

  Denna veckan hade vi ett lite udda besök i skolan, nämligen folk från Tanzania. Eftersom dom också hade naturbruk på sin skola så ville dom gärna kolla på våra inriktningar. Jag och Amino visade upp lite agility för dom, och dom hade aldrig sätt något liknande. De förstod inte riktigt hur man kunde hålla på med hundarna som vi gör här. Men när nästan alla stod med sina kameror och filmade och tog kort så tror jag nog att dom uppskattade det.

Jag trodde inte det skulle vara så roligt att följa dessa människor en hel eftermiddag, men det var hur kul som helst. Hemma i deras land har dom bara en liten liten traktor, så det var ju en riktigt stor upplevelse att se våra traktorer på skolan. En kille fick åka med i en traktor och till och med köra en liten runda. Snacka om att denna killen var överlycklig.

Vi vet inte hur bra vi har det egentligen. När dom pekade på en tvättmaskin och frågade vad det var för något så fick man ju en tankeställare. En annan fråga var också om vi bara hade hästarna och betalade för dom för skojs skull. Ja, jo det gör vi ju.

Fotona är tagna av Maria Hidestål.

  I brist på annat denna varma dag så åkte jag och mamma till Bialitt Hundcenter för att träna lite agility med Amino och Flurry. Tur som jag hade, så var övningarna kvar från träningen i tisdags.

Jag märker verkligen skillnad mellan Flurry och Amino nu, något som jag inte känt av så mycket innan. Flurry har börjat "gå om" Amino nu i utvecklingen och drar betydligt mycket mer på alla hinder. Dock har Flurry gungan och säcken kvar att finslipa på. Det märks att min fina Amino börjar komma till åren, fast han är ju bara 7 år.

Personligen tycker jag det är mycket roligare och kolla på filmer på bloggar än att läsa långa romaner om hur det gick på träningen. Med mycket film så blir det roligare att kolla tillbaka om ett par år.

Jag har lite mer motivation med att träna upp Flurry nu till en bra agilityhund, inte för att jag inte har haft det innan, men ändå! Vi har nyss startat en kurs i skolan som heter Specialidrott. Det innebär att jag tränar med Flurry och sätter upp rimliga mål för att sedan kunna visa upp ett resultat. Har min teori för lärarna på Gångvad i skolan, men det praktiska har jag varanan tisdag när jag går Basic Handling för Linda och Magnus. Det är verkligen super kul när man kan "skräddarsy" en kurs efter just mina intressen.

  Igår hade vi Öppet Hus på skolan. Jag hade en helt okej dag där. Amino skötte sig till 120%, jag är så stolt över min hund. Mamma filmade delar av vårt program som jag satt ihop till musiken som spelades under vårt program.

Jag sitter med ett stort leende och beundrar så fint Amino gick trots alla störningar som fanns runt om.

 Världens absolut bästa Amino!

 På lördag (24/9) är det Öppet Hus på skolan mellan 10.00-13.00, det får ni inte missa! Massor av uppvisningar, lotteri och försäljningar.

Öppet Hus förra året.

Bild sen i somras vid Göta Kanal.

 Ännu en söndagskväll, och det händer absolut inte någonting här. Igår var vi på Ullared. Handlade en massa ben och godis till Amino, en ny kam och en ny leksak till Flurry. Där fanns inget speciellt som jag hade hoppats på, men jag vet inte vad jag letar efter som är så speciellt..

Nu har ju min praktik dragit igång och jag är på Djurkompaniet på Familia. Jag stormtrivs där! Jag får tvätta mat- och vattenskålar och sedan ge alla djuren mat, kolla igenom alla akvarium ifall där är några döda fiskar och packa upp nya varor som kommer in i butiken. Det låter inte så värst kul, men tiden går så otroligt snabbt.

I torsdags kväll åkte jag och Sandra med Flurry till Råådalens klubbtävling för att starta i nybörjarklassen. Blev dock att jag startade i hoppklassen också efter lite om och men. Säcken stod uppställd ett litet tag innan vi började bygga banan, så jag passade på att träna lite med Flurry. Vi fick bara lyfta upp den, den första gången, sen sprang han igenom den som om han aldrig har gjort något annat.

Hoppklassen startade samtidigt som det började bli mörkt, och det hann till och med bli mörkt innan det var min tur. Hade bestämt mig för att vara nästan för tydlig i min handling. Det kändes skit bra fram till mitten av banan där vi skulle igenom säcken. Tvärstopp! Slutade med att vi lyfte den och sprang vidare. Både innan och efter säcken gjorde Flurry ett riktigt snyggt lopp som vi förmodligen skulle vunnit på om vi skulle tagit bort säcken. Super nöjd ändå! Nybörjarklassen var bara en enkelt S bana som Flurry skulle klarat bättre utan min hjälp. Gud vad jag va slarvig i min handling och gjorde inte alls som jag hade tänkt från början. Fick totalt 10 fel, men han sprang snabbt iallafall! Jag kan inte mer än att vara nöjd med kvällen.

Förra veckan blev Amino filmad på skolan när han sprang på agilitybanan med mig. Skolan ska ha en liten film på 2 min som visar alla inriktingar vi har. Längtar något otroligt tills filmen publiceras. Min fina stjärna!

 Efter en stor besvikelse i Tvååker bestämde vi oss för att anmäla till Sofiero och göra ett sista försök med Flurry, om han inte ville så ja, då fick vi helt enkelt skita i utställningar eftersom inte Flurry alls gillar det.

Vaknade tidigt igår morse för att packa alla grejer och papper som skulle med. Jag och Sandra åkte dit med en mycket positiv känsla om att detta skulle gå vår väg. Jag kände inte någon nervositet och höll mig lugn hela tiden.

Vi var på plats i god tid innan och satte oss till ro. Två ringsekreterare fanns på plats i ringen. Vi gick fram och frågade lite försiktigt om vi fick sätta upp Flurry och träna lite innan domaren kom. Jag hade inte förvänatat mig att man fick göra så, men dessa två kvinnor var hur positiva som helst och sa att det bara var att lyfta upp honom. Väl uppe på bordet började dessa två härliga ringsekreterare ta fram sina frukostmackor och gav Flurry så att han skulle bli så trygg som möjligt. Till sist slappnade han av helt!

Ett tag efter började mätningen. Vi fick mätt Flurry till 39 cm, vilket han inte alls är. Vi har mätt honom till 37 cm flera gånger. Mittelspitzen får högst vara 38 cm. Men Flurry skötte sig suveränt på bordet när domaren mätte, det är huvudsaken!

Väl inne i ringen hade han inte några problem med tillgängligheten eller att visa upp sig fint. Han tappade dock kontakten med mig många gånger, men jag vet att han kan bättre så jag bryr mig inte om det!

Tyvärr fick Flurry "bara" Very Good, men gissa om jag är nöjd ändå. Nu vet vi att han kan bete sig ordentligt på utställningar och kan fortsätta med det lite sidan om agilityn till nästa år.

Vår fina stjärna!